Här är några förslag och insikter som kommer att förbereda dig för att ta emot din egen lycka:

Ge dig själv tillåtelse att vara öppen för extraordinära upplevelser.  Som en psykolog som har suttit med patienter som har delat otaliga underbara historier om små och stora mirakulösa händelser i deras liv , har jag kommit att inse att förmågan att uppleva mirakel är ofta beroende av om du väljer att tillåta möjligheten av lycka i ditt liv. 

 

Någon kan berätta för dig hela dagen att själen överlever döden, att din älskade är på en bättre plats, och att Gud älskar dig.  Men att du hör dessa saker/ord i samband med en berättelse, så gör det dom inte trovärdiga, och kan även vara lätta att misstro eller avfärda. Berättelser talar till oss på ett sätt som kringgår vår tänkande hjärna och ansluter till den visuella sanningen.

Ta dig tid att ta kontakt med din egen själ . Lär dig att meditera medan du andas djupt eller göra yoga eller bara sitter still. Mest av allt, försöka nå en punkt där du känner dig trygg och som om du har en anslutning till universum och allt i det.

Att åta sig att göra betydande förändringar i negativa tankar, känslor och övertygelser. Detta är speciellt viktigt för en person som lider en sjukdom eftersom " ångest och desperation har en stark tendens att blockera din förmåga att läka. Vissa säger att för att ändra den stenen – så måste vi medvetet förändra våra tankar och vårt mönstret. Vi har alltid varit medvetna om vad vi känner och kan vi sedan ersätta det negativa eller störande bilderna med positiva och ge oss själva dem.

Om du tror på positiva tankar, kommer du att attrahera positiva saker, människor och händelser i ditt liv.

Detta i sin tur, inbjuder mirakel!

 Ett flöde av meningsfulla sammanträffanden som tyder på att livet, allt liv, är ansluten i en komplex väv av psykiska stunder, tecken och symboler och rysningar av andlig samhörighet på nått sätt.

Skriv ner dina avsikter. I detalj på ett papper med glad entusiasm exakt vad du vill från universum dagligen. Det kan bli ett andligt besök från ett passerad älskad, en ny chans i en avtagande förhållande, eller en mirakulös återhämtning. Man måste bara TRO och TRO positivt.

Framför allt, hålla ditt hjärta fullmatat av positiva bilder, full av kärlek och medkänsla är dom viktigaste faktorerna som behövs för att skapa mirakel.

Susan hävdar: "I think we're all hungry for that, even diehard skeptics. Especially diehard skeptics. My overreaching message is that life itself is extraordinary–miraculous! And all it takes to realize that is to open your eyes and see the amazing things that surround us all, every day."

Om jag tidigare var inne på så anser jag att det borde vara olagligt att slösa nån annans tid.

Vad farao svamlar hon om undrar säkert några? Jo jag ska försöka förklara det på mitt lilla vis.

Förklara som bara jag kan göra ;)

Jo, tid är nått som hela tiden pågår och om du är 5 min sen så kan du inte på nått sätt ändra det. Är du sen tisdagen den 8 oktober 2013, så kommer du alltid att vara det. Det är knappast så att du kan lägga till 5 min det dygnet utan det är faktiskt 5 min som du förlorat. Helt på eget bevåg.

Vi människor slösa säkert bort minst 3-5 timmar i veckan på saker som vi egentligen inte borde. Tid som vi kanske kunde ge någon annan som dom skulle uppskatta.

 

 

Att slösa tid menar jag inte vänta på bussen eller köra alldeles för fort för att spara tid. Det är en helt annan av teori. J Utan lite som det vimlar av på Facebook just nu. Är spelet på telefonen så viktigt att du måste spela just då. Just då kanske du le åt en annan människa som kanske blivit sårad av någon annan.

När unga människor dör så säger man oftast att ”Han/hon berövades på sitt liv alldeles förtidigt”.  Om man istället för att för att ägna de där minuterna till sin telefon valt att ringa nån eller skicka ett meddelande till nån. Visst att du kanske stjäl nån minut av den personen men den minuten skulle förmodligen skänka glädje.

Jag har en vän som ger mig massor av sin tid genom att bara lyssna och komma med idéer och tankar på hur han tänker. Det ger mig massor med glädje och inspiration att bli en bättre människa och börja tänka på sånt.

Tills saken hör att jag är nog den absolut sämsta människan på jorden på att höra av mig. Jag är så medveten om det men ändå så blir det så. Däremot är jag ALDRIG sen! För det är där mitt ”olagliga” kommer in! Om jag är sen så slösar jag med någon annans tid. Har jag den rätten?

Om jag träffar en kille som varken vet ut eller in? Som på nått konstigt sätt vill vara med mig och ha mig i sitt liv men som VET att han inte vågar. Vad är det som ger honom rättigheten att slösa med min tid? Även om han kanske någonstans vet att han vill vara med mig så finns det saker som gör att han inte vågar? Även om man vet att han förmodligen aldrig kommer bestämma sig så finns ju hoppet och känslorna där som säger nått helt annat. Hur ska jag få tillbaka den tid han slösat för mig?

Hur får man sin hjärna att komma överens med sitt hjärta? Att jag tillåter honom på sätt och vis att slösa med min tid, är jag fullt medveten om. Men vad gör man när man har känslor. Det skulle vara så mycket lättare om man gjorde som barnen på mellanstadiet. Man skicka en lapp med ”Får jag chans på dig?” Ja eller Nej!

Nääää inte då.. När man kommer upp i ålder och har en stor kappsäck med erfarenheter med sig så ska man gärna krångla till allt. Läste nånstans:  Hur har ni klarat av att leva lyckliga i 60 år? JO, vi väljer att kämpa istället för att ge upp! Är det så enkelt? Om vi försöker att kämpa istället för att ge upp hela tiden kanske vi skulle sluta slösa med andras tid?

Hoppet är det sista som överger en sägs det, men har man verkligen hopp i sin tro om man ger upp hela tiden? Eller om man slösar med någon annans tid medvetet? Trots att man vet att man kommer inte kunna bestämma sig.

Jag kan tycka att vi ger upp för lätt och tänker sällan konsekvensen av vad som händer om jag kämpar, eller försöker, eller chansar.

OM vi istället väljer att kämpa och sluta slösa på egen tid och på andras tid, hur skulle världen se ut då? Skulle det finnas fler lyckliga par? Skulle vi kanske till och med le åt varandra även om vi inte känner varandra? Skulle vi kanske till och med se våra barn växa upp och kunna hjälpa och vägleda dom istället för att slösa med vår dyrbara tid på telefonerna?

Det tänker jag i alla fall förändra!

Nu är det färdig slösat med min TID! Både från mitt eget håll och ingen ska igen få slösa med min alldeles egna tid!!

Summasumarum:

Le åt den du möter!

Släpp blicken från telefonen!

Slösa inte med någon annans än din egen tid!

Och nedanstående tre regler!

Puss i ljumsken ;)

Maybe all that’s left here has got me confused
Maybe all the talk was just words we abused
Maybe you hope love, will heal all the wounds
It makes me wonder

Can we rewind now, or is it written in stone?
Can we stay honest and still make it grow?
You’re sure it’s worth it, but how will I know?
It makes me wonder

But if I give in and if I give up
If I believe in you like you believe in us
Oh, if that’s all there is to love
Is that enough? Is that enough?

Will you be there for me when I’m losing ground?
Will you be my voice when I can’t make a sound?
Will you pick me up again when I’m falling down?
I’m left to wonder

‘Cause if I give in and if I give up
And if I believe in you just like you believe in us
Oh, if that’s all there is to love
Is that enough? Is that enough?

I’ve always given up too fast
Before I get betrayed
But this time you say, forget the past
We’ll make this thing last

So if I give in and if I give up
And if I believe in you just like you believe in us
Oh, if that’s all there is to love

Yes, if I give in and if I give up
And if I believe in you just like you believe in us
Oh, if that’s all there is to love
Is that enough? Is that enough?
Is that enough? Is that enough? 

http://youtu.be/QetGuqU9evQ

Att släppa taget är kanske det vi människor har svårast att hantera.

All tvåsamhet är på olika sätt en kamp. Vi kämpar med nedbrytande vardag, slentrianmässig rutiner och kärlekshandlingar plus trötta och hopplösa gräl om allt och ingenting. Jag tror det tär på oss, så det är inte konstigt att vi på något sätt vill göra oss behövda och oumbärliga och kanske är det för att finna mening med det där som kallas livet som vi försöker vara så otroligt viktiga, jag vet inte.

Men du har ingen rätt att äga någon, du har ingen rätt att på något sätt kräva att någon skall stå vid din sida för att du behöver det. Du kan önska att folk stannar, inte mer, du äger ingen annan än dig själv.

Hur vet jag vad som är rätt då? Är magkänsla och intuition samma sak? Är det så att vi människor styrs av vår magkänsla eller låter vi den analytiska delen av hjärna bestämma? Var kommer hjärtat in då? Vem eller vad avgör vad som är rätt? Kan det verkligen vara så att den ena delen av tvåsamheten kan ha en magkänsla, hjärnanalys som säger: Släpp inte taget, detta är rätt! Medans den andra delens magkänsla och hjärnanalys säger: Lägg ner! Detta kommer aldrig funka!

Att låta magkänslan styra har blivit ett sätt att signalera att man törs tänka själv och inte är fyrkantig. Men hur bra blir det när ”magen” får bestämma? Inte alls, om man får tro filosofen Kristoffer Ahlström.Han säger: Därför blir det ofta fel när vi låter magkänslan styra. Ett exempel på det är amerikanernas reaktion på terrordåden den 11 september 2001. Plötsligt avstod många från att flyga och körde hellre bil långa sträckor. Resultat: trafikdödligheten rakade i höjden året efter 11 september. 

Så vad är rätt egentligen?? Ska magkänslan bestämma? Är det här hjärtat kommer in?

Finns det en ”the one” för alla? Om man nu träffa ”the one”, är jag då ”the one” för honom också eller varför anser jag då på ett så säkert sätt, genom magkänsla, hjärnanalys och hjärta att han är ”the one”?

Och hur ska ett förhållande med ”the one” i så fall vara? Ska man bada mysbadkar varje dag och fylla i varandras meningar? Springa hand i hand över ängarna och kasta sig i halmen och ha sinnessjukt bra sex?
Livet är ingen romantisk komedi. Det vet alla magkänslan, hjärnanalysen och hjärtat!

Det är inte som på film eller som i sagorna då de levde lyckliga i alla sina dar. Ingen är lycklig alla dagar. Men vart går gränsen? Ska man nöja sig med att vara lycklig hundra dagar om året? Eller 364 dagar? Hälften? Mer än hälften? Eller räcker det med en enda magisk dag? Vem avgör det?

Hur många dåliga dagar ska man stå ut i hopp om att de lyckliga dagarna ska komma igen? Ger vi upp för lätt? Jag kan tro att det är vår magkänsla som får oss att ge upp även om hjärtat och känslorna säger annat. Hjärnan finns ju med för båda. Men för att kunna kämpa och vilja så måste magkänslan få budskap från hjärtat att känslorna finns, för att känslorna ska finnas så måste hjärnan attraheras.. Men vem bestämmer vad magkänslan ska ge oss för signal? Och ska vi eller ska vi inte chansa?
Kan jag påverka min partners magkänsla? Eller blir det fel? Kan man överbevis någon annans magkänsla?

Jag vill gärna påstå att så länge man inte försökt eller provat så kan man inte lita på sin magkänsla. För så länge människor vägrar chansa så kommer dom aldrig få reda på om det var sant det magkänslan sa… Att lita på sin magkänsla är som att tro att spöken går omkring med lakan och rasslar med kedjor, eller att drakar finns och sprutar eld! Man kan lita på sin känsla till viss del. I detta fall handlar det så klart om det berömda ämnet KÄRLEK, Jag vill påstå att du kan lita på känslan om du misstänker otrohet eller oärlighet. Men att lita på en magkänslan som säger ”det kommer inte funka” utan att ens göra en ansatts till att se om det är så när man konstant känner att man vill ha personen närhet övergår mitt förstånd.

När tiderna är tuffa, vi är mer sårbara än någonsin, och det kan vara frestande att göra saker som vi normalt aldrig skulle kunna tänka oss.
Man kanske känner ett desperat behov efter en flykt eller en isolering, men sådana snabba lösningar kommer bara att göra saker värre.. 
Ni får gärna kommentera om ni vill! Ingen skulle bli lyckligare än jag att få svar på mina små fnuliga tankar!

Puss och kram till alla som förtjänar det!

Så va det där med att börja på nått sätt..
Idag har jag en allmän gnäll dag. Där allt är emot mig, enlig mig själv!
Börja dagen med nackspärr som spridit sig ner i skuldran.. Synd om mig..

Så D F C!!
Ja vad står det för då.. Det kan man aldrig riktigt veta.

Om man inte känner mig personligen då förståss :)
D= Dont
F=Funking
C= Care

Önskar att man kunde göra det iallafall men så är det ju givetvis inte.
Allt faller tillbaka på luftslott och drömmar...
En människa bygger gärna luftslott. För att ha något att fantisera om och för att må bra helt enkelt. MEn är dessa J-vla luftslott så bra. Det du krast sett gör är att skapar en illusion av något sominte finns och som förmodligen kommer raseras för att ingen verklighet ser ut som ens dagdröm.
Positiva jag idag!
Men det är så... Ta kärleken tex. Du möter någon eller några där det uppstår attraktion. Du skapar dig en bild av personen och han är världens bästa. Du vänder och vrider på allt han säger och får det att framstå som om det är unikt.
Vilket gör att du skapar luftslott!
Eller så kan man vara riktigt korkad och gå till en spåtant och bli spådd om hur kommer mitt kärleksliv se ut..

Jojomensan! Det har jag gjort! Dock inte enkom i syftet att få veta allt om kärleken!

Givetvis så ser det alltid nästa fantastiskt ut... Så klart det gör det. Dom tar betalt per minut och ju fler frågor du har dessto längre tid, vilket innebär mer pengar!
NEJ jag vet.. Alla är inte så...
Och JA jag tror på det till viss del också..

Men åter till D I F C? (Do I fucking care)
Jag har valt att testa att bli spådd.. För ca 1 vecka sen!
Där lovades det guld och gröna skogar! :) Hipp hipp hurray!! Eller???
Jo rent allmänt ser det bra ut. Jag har gått vidare och hon nämnde delar från mitt förlutna som stämde. Mer om det kan ni läsa i tidare inlägg här i bloggen. (se 2010)
Hon träffa även rätt på att jag bytt jobb tidigt i våras. Hon nämde även egenskaper hos mig som jag och mina närmsta vet.
Vi gick vidare till arbetslivet. Och jag tala om för henne att ja, det stämmer jag bytte jobb i våras och jag stormtrivs. Hon berättar att jag kommer byta arbetsuppgifter till det mkt bättre... (hur det nu är möjligt? Då jag faktiskt avgudar det jag gör idag)

Men det skulle innebära mer pengar och större ansvar.. Ja, det låter spännande! Så absolut inte mig emot.
Jag frågar om Kärlek... ¨THE BIG QUESTION!!!
Jo då.. Jag är öppen för kärlek och trots att jag blickar bakåt och har erfarenheter med mig så är jag nu öppen att ta emot. Men med en varning som säger: "Tänk inte för mycket för då blir du trött i hjärnan! "

Jag vet precis vad hon menar så jag skrattar mest bara... Sen frågar hon mig om jag nyligen börjat prata med en man.... ??

Ehhh vad svarar man på det?? Jo jag e ju singel så det har jag gjort... *skrattar*
Hon säger: "Detta är helt rätt man för dig! Det kommer gå fort men inte så fort så att du blir rädd! Glöm inte bort din varning! Men det kommer bli ni!"
Hon fortsätter.. "Ni kommer åka på en resa väldigt snart.. Ingen solsemester utan mer en julhandel.."
Gissa om min hjärna nu går på högvarv.. :P
Hon frågar om jag vet vem hon pratar om och jag svara "Nja, jag har mina misstankar" 

Inte för att jag förstår riktigt hur hon kan veta det när inte ens jag vet om vi ska träffas eller vad som igentligen händer gör mig något förvirrad.
Hon sa massor med annat om denna person också som låter mer som luftslott eller en amerikansk romantisk film än som en spådom.. men men jag lyssde och antecknade! 

När hon är klar att berätta om denna fantastiska kärlekstid i mitt liv så frågar jag: " Är du säker på att vi tänker på samma? Kan det inte finnas någon annan man? Eller att jag kommer träffa nån annan??"
Hon drar 4 kort och svara: "Du kommer inte undan denna gång. Du vet när du träffar honom. Han har änglavägledning till dig"
Totalt chockad och förvirrad tackar jag för mig och vi går därifrån.

JAHA!!! Vad gör man med denna info då??
Jag vet ju för guds skull inte ens personens sko storlek! Eller hur han dricker sitt kaffe??
Vet inte ens om jag vill? Men THATS WHAT I KNOW!!! Mer än så vet jag inte!

Om jag skulle vilja veta?? Ja så klart! Speciellt nu efter den där spåtanten satt griller i skalle på mig!

Kan det vara så att det stämmer eller? Nyfiken har jag varit i hela mitt liv och tänker fortsätta med det också...
Men för guds skull!! Jag kan väl inte börja stalka en karl för att en spåtant sagt det heller? Eller hur gör man??
Hjärnspökena i mitt huvud är hyperaktiva just nu... Hälften säger... För fan!!! Dra medans du kan och dom andra säger.. You GO girl! Thats your man!! Just find him!
Medans hjärtat säger: Men hallå hjärnan!!! D F C!!!! Vi gör på mitt vis!
Dock som vi alla vet är kommunikationen mellan hjärtat och hjärna inte så bra!!! SÅ PANIK!!!! Vad gör man med vetskap som man inte vet om man ska tro på eller ej????

D F C eller D I F C??

Ja nu ska jag ta mig i kragen och börjar skriva ner mina skumma, tokiga, härliga och lite halvgalna tankar igen...

Haft en paus och känner att jag hitta tillbaka.

Här faktiskt fått mail från personer som saknar den också..

Som vanligt skriver jag ut VARNINGEN nu!! Klara du inte av stavfel, särskrivningar och flummiga inlägg om livets viktiga detaljer så sluta läs nu!

Alla mina inlägg handlar om verkliga händelser.. Inte alltid mina egna men verkliga tankar och intryck!

Ja det kommer snusk också...

Är fortfarande besatt av mans kroppar eller fantastiska bilder som talar och vilar mer än gärna ögonen på vackra saker.. Att kärlek är förvirrande står jag fast vid och att vissa människor inte förtjänar så mycket majonnäs står jag också fast vid...

För er som inte vet vad jag svamlar om har lite läsning att göra.....

Majonnäs!!

Ja en räkmacka genom livet skulle sitta perfekt... Varför har vissa det och andra inte?

Handlar det om positivt tänkande eller? Kan det vara så att uttrycket "glida på en räkmacka" grundar sig i avensjukan från pessimister? Jag har ingen aningen...

Om du är pessimist så antar du alltid att det värsta kommer hända dig. Du anser att allt är trist och att enda anledningen till att nått som får dig att le endast kommer till dig för att "universum" ska kunna slå till hårdare.... Eller??

Kan det vara så att en pessimist egentligen glider på en räkmacka utan att dom ens är medvetna om det? Bara för att dom själva anser sig vara längst ner behöver det inte betyda att dom är det?

Är jag en pessimist? NEJ, tror knappast det.. Men en räkmacka skulle inte sitta helt fel! Kan det vara så att jag fått en räkmacka att glida på men jag är så glupsk att jag åt upp den?? :)

Ja mer troligt faktiskt!

Om man är en pessimist, hur kan man vända tanke på sig själv? Räcker det med att man halkar lite på spilld majonnäs eller?

Har pessimister lättare att hamna i depression eller är dom för negativa att tro att det kan drabba dom? Kan det vara så att en positiv person faller hårdare och kanske är det dom som egentligen behöver en räkmacka genom livet?

Som vanligt så är det många obesvarade frågor… Så vad kommer jag fram till då??

Jo jag tror att är en anekdot…, Att det handlar om att dom som anser att uttrycket ”glida på en räkmacka” kommer från människor som vill men inte vågar att chansa och satsa.. Utan anser att dom som ”glider” valt en enkel utväg… Människor som anses ”glida på en räkmacka” kanske är konflikts rädda eller helt enkelt bara smarta nog att undvika katastrofer! Jag tror även att om man inte frågar får man inget veta vilket också kan leda till en katastrof och på så sätt kanske människor som är frågvisa anses ”glida på en räkmacka”.

Vad som är en katastrof är ju upp till den som drabbas av det att avgöra, tycker jag.

Själv skulle jag nog inte vilja ”glida” då jag anser att allt som drabbar mig eller alla prövningar jag får kommer av en anledning.

Hur jag själv tar situationen och om jag anser mig vara ett ”offer” eller ej. Mer om Offer kan ni läsa i mina gamla inlägg.

Summa sumarum: ”glida på en räkmacka” är upp tillbetraktaren att avgöra inte upp till den som ”glider” !

Nu äntligen kommer ÖGONGODISET!