<>

Att släppa taget är kanske det vi människor har svårast att hantera.

All tvåsamhet är på olika sätt en kamp. Vi kämpar med nedbrytande vardag, slentrianmässig rutiner och kärlekshandlingar plus trötta och hopplösa gräl om allt och ingenting. Jag tror det tär på oss, så det är inte konstigt att vi på något sätt vill göra oss behövda och oumbärliga och kanske är det för att finna mening med det där som kallas livet som vi försöker vara så otroligt viktiga, jag vet inte.

Men du har ingen rätt att äga någon, du har ingen rätt att på något sätt kräva att någon skall stå vid din sida för att du behöver det. Du kan önska att folk stannar, inte mer, du äger ingen annan än dig själv.

Hur vet jag vad som är rätt då? Är magkänsla och intuition samma sak? Är det så att vi människor styrs av vår magkänsla eller låter vi den analytiska delen av hjärna bestämma? Var kommer hjärtat in då? Vem eller vad avgör vad som är rätt? Kan det verkligen vara så att den ena delen av tvåsamheten kan ha en magkänsla, hjärnanalys som säger: Släpp inte taget, detta är rätt! Medans den andra delens magkänsla och hjärnanalys säger: Lägg ner! Detta kommer aldrig funka!

Att låta magkänslan styra har blivit ett sätt att signalera att man törs tänka själv och inte är fyrkantig. Men hur bra blir det när ”magen” får bestämma? Inte alls, om man får tro filosofen Kristoffer Ahlström.Han säger: Därför blir det ofta fel när vi låter magkänslan styra. Ett exempel på det är amerikanernas reaktion på terrordåden den 11 september 2001. Plötsligt avstod många från att flyga och körde hellre bil långa sträckor. Resultat: trafikdödligheten rakade i höjden året efter 11 september. 

Så vad är rätt egentligen?? Ska magkänslan bestämma? Är det här hjärtat kommer in?

Finns det en ”the one” för alla? Om man nu träffa ”the one”, är jag då ”the one” för honom också eller varför anser jag då på ett så säkert sätt, genom magkänsla, hjärnanalys och hjärta att han är ”the one”?

Och hur ska ett förhållande med ”the one” i så fall vara? Ska man bada mysbadkar varje dag och fylla i varandras meningar? Springa hand i hand över ängarna och kasta sig i halmen och ha sinnessjukt bra sex?
Livet är ingen romantisk komedi. Det vet alla magkänslan, hjärnanalysen och hjärtat!

Det är inte som på film eller som i sagorna då de levde lyckliga i alla sina dar. Ingen är lycklig alla dagar. Men vart går gränsen? Ska man nöja sig med att vara lycklig hundra dagar om året? Eller 364 dagar? Hälften? Mer än hälften? Eller räcker det med en enda magisk dag? Vem avgör det?

Hur många dåliga dagar ska man stå ut i hopp om att de lyckliga dagarna ska komma igen? Ger vi upp för lätt? Jag kan tro att det är vår magkänsla som får oss att ge upp även om hjärtat och känslorna säger annat. Hjärnan finns ju med för båda. Men för att kunna kämpa och vilja så måste magkänslan få budskap från hjärtat att känslorna finns, för att känslorna ska finnas så måste hjärnan attraheras.. Men vem bestämmer vad magkänslan ska ge oss för signal? Och ska vi eller ska vi inte chansa?
Kan jag påverka min partners magkänsla? Eller blir det fel? Kan man överbevis någon annans magkänsla?

Jag vill gärna påstå att så länge man inte försökt eller provat så kan man inte lita på sin magkänsla. För så länge människor vägrar chansa så kommer dom aldrig få reda på om det var sant det magkänslan sa… Att lita på sin magkänsla är som att tro att spöken går omkring med lakan och rasslar med kedjor, eller att drakar finns och sprutar eld! Man kan lita på sin känsla till viss del. I detta fall handlar det så klart om det berömda ämnet KÄRLEK, Jag vill påstå att du kan lita på känslan om du misstänker otrohet eller oärlighet. Men att lita på en magkänslan som säger ”det kommer inte funka” utan att ens göra en ansatts till att se om det är så när man konstant känner att man vill ha personen närhet övergår mitt förstånd.

När tiderna är tuffa, vi är mer sårbara än någonsin, och det kan vara frestande att göra saker som vi normalt aldrig skulle kunna tänka oss.
Man kanske känner ett desperat behov efter en flykt eller en isolering, men sådana snabba lösningar kommer bara att göra saker värre.. 
Ni får gärna kommentera om ni vill! Ingen skulle bli lyckligare än jag att få svar på mina små fnuliga tankar!

Puss och kram till alla som förtjänar det!