<>

Knappast någon brist på tankar här inte.. Har dock ingen bärbar dator och det blir inte samma grej att kladda ner tankar sittandes på en stol.
Men några av mina funderingar just nu kretsar mest kring varför alla killar/män letar efter en perfekt, självsäker, självständig stark kvinna? När dom väl träffar någon som är detta så ”skiter” dom på sig. Blir livrädda för att man klara av allt själv!
Var är problemet? Har ni alla så stort behov av att vara behövda? Eller är ni rädda för att en tjej ska kunna göra det bättre än ni? Ni vill ju så gärna bli ompysslade.. SÅ varför inte låta tjejen fixa allt et där som ni säger att ni ska göra imorgon men aldrig gör??
Är det så skrämmande med en stark kvinna?
Vi har faktiskt också ett enormt stor behov av närhet!!
Att få nosa öra och klia rygg… Ligga sked och bara mysa…
JAG ÄR KRAMSJUK!!!!!!!!



“When I dare to be powerful, to use my strength in the service of my vision, then it becomes less and less important whether I am afraid.” ~Audrey Lorde

Att  jag vågar vara annorlunda, att följa mitt kall oavsett viskningar, oavsett att folk stirrar, då bryter jag igenom de gränser som andra har placerat och skapat om mig.
Jag känner mitt sanna jag och inom mig finner jag själv den styrka och den makt som är mitt  sanna jag.
Mitt ljus lyser klarare, inte nedtonat av mörkret från andra och mitt förflutna.

Och när jag gör mig tillänglig för andra, vad det nu kan vara?
Är det den tillgänglighet som betyder mest, inte min rädsla för mitt kraftfulla och engagerande ”att vara”.
Jag är inte heller rädd för att jag på något sätt saknas.

När du upptäcker din vackra JAG, lager på lager, som skalar bort det gamla, oanvändbara delar av dig som brukade vara, kommer du att avslöja och utvecklas till något storslaget i dina bästa, mest orädda stunder.
Och när dessa stunder inträffar, låt dig inte fastna i själva domen utan snarare omfamna det nya du, Låt dig exponeras lite i taget… Våga vara ditt sanna jag……