Fundering!

Många lägger upp att man ska lägga in ICE nummer i sin mobil för att hjälpa polis,ambulans och räddningstjänst!

Genom att lägga in förkortningen ICE, In Case of Emergency, i mobiltelefonens adressbok, följt av namn och telefonnummer till en anhörig, kan räddningspersonalen enkelt få information om vem som ska kontaktas.

Det tycker jag låter jätte bra och sunt! :) Med tanke på att 95% av Sveriges befolkning har mobil och 97% har tillgång till mobil. Så det är i grunden en super ide. Speciellt då det faktiskt är lag i Sverige på att du ska bära identitets handlingar... Vilket typ bara hälften har kan jag tänka mig..
MEN Hur funkar det egentligen?
Hur många har kod/touch lås på sin lur? Hur kommer dom åt mina kontakter? Jag har touch lås och efter 10 försök så raderas allt i min telefon. Som tur är har jag bara 10 fingrar vilket dom enkelt kan lösa.. Att jag vid en olika får fler fingrar är =0% och oddsen att jag förlora just det fingret är maximal otur.

Men alla andra som har kodlås eller mönster lås då? Tar det inte längre tid för personalen att lista ut min kod än att leta efter en id.handling??
Det finns faktiskt trots allt 65536 olika kombinationer på en fyrsiffrig kod.. :P

Hur man fyller vatten i ett iskubsform sedan man tagit alla iskuberna.
Steg för steg med diabilder.

Kurs 2
Toalettpapper, är det sant att det växer på toalettpappershållaren?
Diskussionsgrupper.

Kurs 3
Är det möjligt att lyfta upp toalettringen innan man urinerar, och går det att urinera utan att träffa golv, väggar och badkar?
Praktiska övningar.

Kurs 4
Grundläggande skillnad mellan smutstvättskorgen och golvet.
Overheadbilder och funktionsbeskrivande diagram.

Kurs 5
Efter middagen: Kan disk flyga av sig själv ner i diskhon?
Videoexempel.

Kurs 6
Lära sig att hitta saker, börja med att leta på de riktiga platserna istället för att vända huset upp och ner medan du skriker.
Öppet forum.

Kurs 7
Att ge henne blommor är inte skadligt för hälsan.
Bilder och ljudband.

Kurs 8
Riktiga män frågar om vägen när de har kört fel.
Berättelser från verkligheten.

Kurs 9
Är det genetiskt omöjligt att sitta lugn när hon fickparkerar?
Körsimulator.

Grundläggande skillnader mellan mamma och fru.
Rollspel.

Kurs 11
Hur man blir det perfekta shoppingsällskapet.
Avslappningsteknik, meditation och andningsövningar.

Kurs 12
Hur man botar hjärnsläpp när det gäller att komma ihåg födelsedagar, årsdags-jubileum och andra viktiga datum samt att ringa när du vet att du blir sen.
Elchocker och full lobotomi.

Har ingen ork eller lust att skriva nått vettigt :( 

Det sägs att 5-åriga barn skrattar ca 400 gånger per dag, 6-åriga barn ca 300 gånger, och vuxna ca 15 gånger per dag. Kan det vara så illa? Glömmer vi vuxna att skratta?
Nyligen så läste jag en tysk studie att vi för 50 år sedan lär ha skrattat 18 minuter per dag medan vi idag är nere i 6 minuter. Vad kan det bero på? 

Samme studie menar att detta beror på att det är tio gånger högre sannolikhet att nutidens människor blir mer deprimerade till följd av högre krav på framgång och prestation. Skrattröskeln har höjts till följd av ökad stress. Hur mycket kommer vi att skratta om tjugo år?

Några säger att det beror på- Rädsla.

Rädsla att inte duga. Rädsla att inte vara godkänd och accepterad. Rädsla att inte vara tillräcklig. Rädsla att inte passa in. Rädsla att inte tillhöra. Rädsla att skämmas. Rädsla att skrämmas. Rädsla att känna skuld. Rädsla att inte vara älskad och att inte ha någon att älska. Rädsla att misslyckas. Rädsla att lyckas. Rädsla att leva. Rädsla att dö. Rädsla. Rädsla. Rädsla.

En annan teori som utvecklades av psykoanalytikern Martin Grotjahn säger att det handlar om minskad fruktan. Ett exempel som kan styrka den här tesen är förskolebarnens kiss och bajs-humor. Det som utlöser skratt åt bajsskämt, menar Grotjahn, är att barnets rädsla för att bajsa på sig har ersatts av ett bemästrande av det hela

Ett Gott skratt förlänge livet! 

Ja så heter det ju. Trots att vi skrattar 2 tredjedelar mindre nu än för 50 år sedan så lever vi nästan 30 år längre. I mitten av 60-talet i Sverige var medellivslängden ca 60 år, idag är vi närmare 90 år när vi dör.. Det är tydligen vetenskapligen bevisat att människor med humor lever dessutom ännu längre. 

När vi skrattar aktiveras hjärnan och våra två hjärnhalvor kan kommunicera på ett bättre sätt. Pulsen ökar från 70 till 120 slag per minut och sjunker sedan till ca 65 slag per minut. Blodtrycket minskar och antalet stresshormoner sjunker. Dessutom får bröstkorgen motion när du skrattar, de inre organen masseras, din lungkapacitet ökar genom att du pressar ut koldioxid och ny, syrerik luft kan fylla dina lungor.

Som pricken över i:et så kan man faktiskt gå ner i vikt av att skratta :)

Ett skratt på ca 10-15 minuter kan öka förbränningen med ca 10-40 kcal. Detta gör att det kan finnas viss sanning i att "ett gott skratt förlänger livet". Att skratta är dessutom helt fritt från biverkningar. Om man skulle skratta varje dag i ett år skulle det kunna motsvara ett en viktminskning på 0,5–2 kg per år (Källa: Wikipedia)

Varför fokuserar vi bara på det negativa och grottar ner oss i det? Varför kan vi inte sortera i våra välutvecklade hjärnor och fokusera på allt roligt och bra? Varför är det så fullt att skratta åt andras dumheter när det är bevisat att det är mer hälsosamt?

Många världsliga frågor!! Någon som har ett vettigt svar?? Jag känner mig något förbryllad! :P

Jag personligen känner att jag skulle behöva minst en timmes skratt just nu!

Puss och kram

PS. Bjuder på denna ;) DS

Här är några förslag och insikter som kommer att förbereda dig för att ta emot din egen lycka:

Ge dig själv tillåtelse att vara öppen för extraordinära upplevelser.  Som en psykolog som har suttit med patienter som har delat otaliga underbara historier om små och stora mirakulösa händelser i deras liv , har jag kommit att inse att förmågan att uppleva mirakel är ofta beroende av om du väljer att tillåta möjligheten av lycka i ditt liv. 

Någon kan berätta för dig hela dagen att själen överlever döden, att din älskade är på en bättre plats, och att Gud älskar dig.  Men att du hör dessa saker/ord i samband med en berättelse, så gör det dom inte trovärdiga, och kan även vara lätta att misstro eller avfärda. Berättelser talar till oss på ett sätt som kringgår vår tänkande hjärna och ansluter till den visuella sanningen.

Ta dig tid att ta kontakt med din egen själ . Lär dig att meditera medan du andas djupt eller göra yoga eller bara sitter still. Mest av allt, försöka nå en punkt där du känner dig trygg och som om du har en anslutning till universum och allt i det.

Att åta sig att göra betydande förändringar i negativa tankar, känslor och övertygelser. Detta är speciellt viktigt för en person som lider en sjukdom eftersom " ångest och desperation har en stark tendens att blockera din förmåga att läka. Vissa säger att för att ändra den stenen – så måste vi medvetet förändra våra tankar och vårt mönstret. Vi har alltid varit medvetna om vad vi känner och kan vi sedan ersätta det negativa eller störande bilderna med positiva och ge oss själva dem.

Om du tror på positiva tankar, kommer du att attrahera positiva saker, människor och händelser i ditt liv.

Detta i sin tur, inbjuder mirakel!

 Ett flöde av meningsfulla sammanträffanden som tyder på att livet, allt liv, är ansluten i en komplex väv av psykiska stunder, tecken och symboler och rysningar av andlig samhörighet på nått sätt.

Skriv ner dina avsikter. I detalj på ett papper med glad entusiasm exakt vad du vill från universum dagligen. Det kan bli ett andligt besök från ett passerad älskad, en ny chans i en avtagande förhållande, eller en mirakulös återhämtning. Man måste bara TRO och TRO positivt.

Framför allt, hålla ditt hjärta fullmatat av positiva bilder, full av kärlek och medkänsla är dom viktigaste faktorerna som behövs för att skapa mirakel.

Susan hävdar: "I think we're all hungry for that, even diehard skeptics. Especially diehard skeptics. My overreaching message is that life itself is extraordinary–miraculous! And all it takes to realize that is to open your eyes and see the amazing things that surround us all, every day."

Om jag tidigare var inne på så anser jag att det borde vara olagligt att slösa nån annans tid.

Vad farao svamlar hon om undrar säkert några? Jo jag ska försöka förklara det på mitt lilla vis.

Förklara som bara jag kan göra ;)

Jo, tid är nått som hela tiden pågår och om du är 5 min sen så kan du inte på nått sätt ändra det. Är du sen tisdagen den 8 oktober 2013, så kommer du alltid att vara det. Det är knappast så att du kan lägga till 5 min det dygnet utan det är faktiskt 5 min som du förlorat. Helt på eget bevåg.

Vi människor slösa säkert bort minst 3-5 timmar i veckan på saker som vi egentligen inte borde. Tid som vi kanske kunde ge någon annan som dom skulle uppskatta.

När unga människor dör så säger man oftast att ”Han/hon berövades på sitt liv alldeles förtidigt”.  Om man istället för att för att ägna de där minuterna till sin telefon valt att ringa nån eller skicka ett meddelande till nån. Visst att du kanske stjäl nån minut av den personen men den minuten skulle förmodligen skänka glädje.

Jag har en vän som ger mig massor av sin tid genom att bara lyssna och komma med idéer och tankar på hur han tänker. Det ger mig massor med glädje och inspiration att bli en bättre människa och börja tänka på sånt.

Tills saken hör att jag är nog den absolut sämsta människan på jorden på att höra av mig. Jag är så medveten om det men ändå så blir det så. Däremot är jag ALDRIG sen! För det är där mitt ”olagliga” kommer in! Om jag är sen så slösar jag med någon annans tid. Har jag den rätten?

Om jag träffar en kille som varken vet ut eller in? Som på nått konstigt sätt vill vara med mig och ha mig i sitt liv men som VET att han inte vågar. Vad är det som ger honom rättigheten att slösa med min tid? Även om han kanske någonstans vet att han vill vara med mig så finns det saker som gör att han inte vågar? Även om man vet att han förmodligen aldrig kommer bestämma sig så finns ju hoppet och känslorna där som säger nått helt annat. Hur ska jag få tillbaka den tid han slösat för mig?

Hur får man sin hjärna att komma överens med sitt hjärta? Att jag tillåter honom på sätt och vis att slösa med min tid, är jag fullt medveten om. Men vad gör man när man har känslor. Det skulle vara så mycket lättare om man gjorde som barnen på mellanstadiet. Man skicka en lapp med ”Får jag chans på dig?” Ja eller Nej!

Nääää inte då.. När man kommer upp i ålder och har en stor kappsäck med erfarenheter med sig så ska man gärna krångla till allt. Läste nånstans:  Hur har ni klarat av att leva lyckliga i 60 år? JO, vi väljer att kämpa istället för att ge upp! Är det så enkelt? Om vi försöker att kämpa istället för att ge upp hela tiden kanske vi skulle sluta slösa med andras tid?

Jag kan tycka att vi ger upp för lätt och tänker sällan konsekvensen av vad som händer om jag kämpar, eller försöker, eller chansar.

OM vi istället väljer att kämpa och sluta slösa på egen tid och på andras tid, hur skulle världen se ut då? Skulle det finnas fler lyckliga par? Skulle vi kanske till och med le åt varandra även om vi inte känner varandra? Skulle vi kanske till och med se våra barn växa upp och kunna hjälpa och vägleda dom istället för att slösa med vår dyrbara tid på telefonerna?

Det tänker jag i alla fall förändra!

Nu är det färdig slösat med min TID! Både från mitt eget håll och ingen ska igen få slösa med min alldeles egna tid!!

Summasumarum:

Le åt den du möter!

Släpp blicken från telefonen!

Slösa inte med någon annans än din egen tid!

Och nedanstående tre regler!

Puss i ljumsken ;)

 

Maybe all that’s left here has got me confused
Maybe all the talk was just words we abused
Maybe you hope love, will heal all the wounds
It makes me wonder

Can we rewind now, or is it written in stone?
Can we stay honest and still make it grow?
You’re sure it’s worth it, but how will I know?
It makes me wonder

But if I give in and if I give up
If I believe in you like you believe in us
Oh, if that’s all there is to love
Is that enough? Is that enough?

Will you be there for me when I’m losing ground?
Will you be my voice when I can’t make a sound?
Will you pick me up again when I’m falling down?
I’m left to wonder

‘Cause if I give in and if I give up
And if I believe in you just like you believe in us
Oh, if that’s all there is to love
Is that enough? Is that enough?

I’ve always given up too fast
Before I get betrayed
But this time you say, forget the past
We’ll make this thing last

So if I give in and if I give up
And if I believe in you just like you believe in us
Oh, if that’s all there is to love

Yes, if I give in and if I give up
And if I believe in you just like you believe in us
Oh, if that’s all there is to love
Is that enough? Is that enough?
Is that enough? Is that enough? 

http://youtu.be/QetGuqU9evQ