Kärlek eller förvirring?
Är det stjärnorna på himlen, eller är det regnet som porlar ner?
Att våga stå kvar är stort, och vågar vi chansa?
Kommer jag att bränna mig om jag sträcker mig och rör solen?
Kan du få mig att våga och känna mig trygg?
Är det kärlek hjärtat, eller är det bara förvirring?
Mitt sinne är i en total kaos, alla tankar snurrar runt, runt
Måste alla dessa tankar finnas, utan namn, utan ljud?
Känns som om jag bara vill springa bort, långt bort från alla tankar
Mitt hjärta brinner med känslan, men min hjärna är i full analys och kaos
Är det kärlek eller är det förvirring?
Mitt huvud värker av tankar, alla tankar snurrar runt, runt
Varför, varför är jag så vilsen i dig?
Jag vet inte ens själv längre, Du ger mig gåshud varje gång du rör mig
Mitt hjärta hoppar över ett slag när du tar på mig
Snälla säg mig hjärtat, är detta Kärlek eller förvirring?
Väntar på ditt svar.......
Väntar på ditt svar......
F*cking Perfect.....
Att för EN dag tänka på allt som kan hända......
att för bara EN dag behöva ha bekymmer........
att bara för EN dag sluta drömma....
att ta allt på EN gång och sen slippa tänka..
Är det något att egentligen eftersträva??
att hela tiden önska sig mer och mer??
Aldrig ska man vara nöjd....
aldrig sätter man sig lugnt tillbaka och njuter...
aldrig reflekterar över vad man egentligen har...
Är det dit vi alla är på väg?
Du är unik och jag är unik...
Vi alla har nått som ingen annan har....
Och det finns alltid någon som tycker att just DU är PERFEKT!
Herr cancer
Hitta en text i min systers blogg...
Till herr cancer....
Jag visste inte då att det var du, även om jag hade mina aningar.
När din identitet var avslöjad var karusellen igång och inget har
sedan dess blivit riktigt sej likt.
Alltså, så himla fräckt.
Hur kunde du ockupera min kropp på det viset.
Som en parasit har du snyltat på min egendom.
Envist har du sugit dej fast.
Spridit dina tentakler inte bara där mitt bröst har suttit.
Ånej,det räckte inte med det.
Du har orsakat mej håravfall, svampinfektioner värk och andra oinbjudna åkommor.
Men det allra värsta är nog att du infekterade mina tankar och därmed fick fritt spelrum både dag som natt.
Men du!
Nu räcker det.
Nu ska du ut.
Jag kan med 100% säkerhet säja att jag aldrig vill se dej igen.
Jag har aldrig varit så säker på något i hela mitt liv som jag är på just det.
Ge dej av! Gå nu och kom aldrig, aldrig åter.
Min kropp och mina tankar är mina.
Du har snyltat nog nu.Jag vet, jag vet. Tjata inte.
Du tog med dej en del positiva saker.
Du fick mej faktiskt att vakna upp och inse att livet inte är något man ska ta för givet.
Du gav mej en "spark i baken" och för det är jag innerligt tacksam.
Jag lovar att jag ska förvalta den kunskapen väl, varje dag i resten av mitt liv.
Som en blomma ska jag vårda mej själv för att växa och bli något vackert.
Insikten var smärtsam och uppvaknandet du gav mej var brutalt.
Men nu har du gett mej allt vad du kan ge och jag har gett dej ett år av mitt liv.
Det får faktiskt räcka.
Nu väljer jag att gå vidare utan dej.
Så farväl, min oönskade kroppsockupant.
Hos mej är du aldrig mer välkommen.
Text: Min syster som haft bröstcancer
Någon jag känner hade kommenterat. Tyvärr lever personen inte längre...
Jag vill också säga: bye, bye!!!
Men här har han grabbat tag ordentligt!
Vi får se vem som vinner!
Kram
XXXXXX
